En resa från div 3 till Hockeytvåan
Det är lite märkligt att inte hela tiden tänka hockey: hur vi ska spela, hur vi ska agera. När jag tittar på SHL‑slutspelet och skriver ner några tankar går de ofrånkomligen tillbaka till vår egen resa.
En tuff start – och ett viktigt vägval
Den 6 oktober 2023 spelade vi vår första match efter degraderingen från Hockeytvåan mot Farsta. Det blev förlust på hemmaplan, följt av ytterligare fem–sex raka nederlag. Gruppens mentala styrka sattes verkligen på prov efter nedflyttningen.
Trots detta avslutade vi säsongen starkt. Flera i gruppen ville köra vidare – och vi satte tidigt upp ett tydligt mål: att ta oss tillbaka till Hockeytvåan.
En stark kärna i laget
Spelare som varit med sedan Per och jag klev in i gruppen är många – närmare bestämt 13 stycken:
Elias, Philip, Kevin, Voss, Felix, Emil, Gillen, Lager, Oskar, Oliver, Fabian, Joel och Erik.
Året därpå tillkom Marcus Ö‑O, Lucas och Alberts.
Den trupp som till slut tog steget upp till Hockeytvåan bestod dessutom av:
Agge, Jake, Manu, Jeff, Johannes, Marcus B, Majje, Dahla, Mange A och Affe G.
Det finns också flera spelare som under de två första åren bidragit till att vi som grupp tagit kliv och successivt blivit ett bättre lag – ingen nämnd och ingen glömd.
Vårt sätt att spela har varit med mantrat från första stund varit puckkontroll, goda vanor och att vara det spelande laget.
Utveckling har alltid varit i
fokus – med ambitionen att vara som bäst under slutspelsmånaden.
Vi har lagt ner ett enormt arbete på det mentala spelet och på att hålla fullt fokus på vårt sätt att spela.
Ett konkret resultat av detta är att vi i år hade 120 minuter mindre i utvisningsbåset jämfört med säsongen innan. Samtidigt upplever jag att vi ofta fått jobba hårdare än andra lag för att få med oss powerplay – varför vet jag inte, men det är min magkänsla.
Utveckling – på riktigt
Alla tretton spelare har tagit kliv i sin personliga utveckling som spelare.
Inte alltid individuellt i det som syns i statistiken – men i vårt sätt att spela har utvecklingen varit tydlig. Gruppen har köpt in på modellen till 100 %.
Jag vill rikta ett stort tack till gruppen som varje dag drivit varandra till att bli bättre som lag.
Belöningen kom i play‑in mot Solna.
När motståndet stör
I efterhand känns det som att vi inte gjorde våra bästa matcher där. Samtidigt måste man ge Solna beröm – de störde vårt spel effektivt. Genom att stänga mittzonen och hela tiden vara ett hot i sina spelvändningar hittade de ett sätt att neutralisera oss.
Tack till fler än spelarna
Jag har tidigare lovordat gruppens driv, men vill också lyfta mina ledarkollegor som gjort allt för att spelarna ska ha så bra förutsättningar som möjligt genom sin närvaro och sitt engagemang.
Klubben, med Klang i spetsen, har funnits där i bakgrunden hela vägen. Och de senaste matcherna vill jag ge våra ungdomar och vår hemmapublik ett stort A. Vår publik är fler än hos många andra Stockholmslag – och betyder enormt mycket.
När DIF gick upp i SHL skrev man: ”Grattis Sverige”.
Jag vill nu säga:
Grattis Hockeytvåan!
Ha det bäst!
/Micke C
